Förgätmigej - Raubtier

Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit

Vad hjälper det att gråta som en kvinna?

Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit

Kommer endast att slutligen finna

En frusen kropp på ett iskallt golv

En brukad hylsa kaliber tolv

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Eftertankens kranka blekhet

River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad

Bleka skuggor i månens sken

Hjärtat stannar tungt som sten

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Ett sting av smärta ett stänk av krut

Är den enda vägen ut

Sedan är alla plågor slut

Du har övergivit mig

Men nu när slutet visar sig

Ber jag dig, förgätmigej

Alone I hear wolves howl, anxiety does not give respite

What does it help to cry like a woman?

Out here, snow and cold reign and whoever finds the path here

Will only finally find

A frozen body on an icy floor

A used sleeve caliber twelve

A sting of pain a splash of gunpowder

Is the only way out

Then all the torments are over

You have abandoned me

But now that the end is coming

I beg you, forget me

The sick pallor of reflection

River in my tired soul my time is spent and forfeited

Pale shadows in the moonlight

The heart stops heavy as stone

A sting of pain a splash of gunpowder

Is the only way out

Then all the torments are over

You have abandoned me

But now that the end is coming

I beg you, forget me

A sting of pain a splash of gunpowder

Is the only way out

Then all the torments are over

You have abandoned me

But now that the end is coming

I beg you, forget me