Arbete - Petter

Arbete ger bröd så jag svettas för en orsak

En klok insikt och livet känns solklart

Liksom bäckarna flödar till floder

Floder till havet, vi bygger utav dem

Erfarenhet, ja jag tror jag har dem

Uppväxt i staden så jag är hygglig med garden

Man lär sig att leva efter sin egen miljö

Blir robust och hård när allting faller som snö

Det här är vardagsmat, kanske en värdslig sak

Men det skrämmer mig ibland för jag har en bitter smak

Ingen dör före sin tid, det har ödet bestämt

Aldrig trott på nån Gud men får känslor i advent

Livet är paniken i en brinnande teater

Och jag brinner inombords och min hjärna är en krater

Och färgen från min omgivning den finns därinpå

Så likt betongen är grå blir mina känslor blå

För jag lämnar allt det där

Så långt som det bär, fast i min värld

För jag hamnar alltid där

Så långt som det bär, fast i min värld

Och dom minns jag, frågorna dom finns här

Dagarna går jag dealar ständigt med min dumhet

Vill göra rätt på nåt sätt och få det rumsrent

Men felstegen finns där, har gjort dem till tusen

När bjälkarna ruttnar, faller hela huset

Svårt att formulera varför jag lever så här

Drömmer om att resa, om att få se vår värld

Innan den försvinner för gott, för det är nåt jag förstått

Att inget är för evigt under människans brott

Jag kastar olja på paletten för att måla mitt liv

Det blir en dåre på driv som alltid snålar med tid

Min spontanitet liknas närmast vid en blomma

Där nätterna blir långa, har svårt att somna

Och vardagen är grå, ett mönster man vill bryta

Daglig basis det handlar om att flyta

Och drömmarna de kvävs men de finns i perferin

Som energi och bensin, ett depressionsvaccin

För jag lämnar allt det där

Så långt som det bär, fast i min värld

För jag hamnar alltid där

Så långt som det bär, fast i min värld

Och dom minns jag, frågorna dom finns här

Har vart i lejonets kula, stått där vid grinden

Klättrat för högt, har fått känna på svindeln

Aldrig tittat ned, men blickat upp mot himlen

Berusat mig själv för att flippa mina sinnen

Sen vaknat upp till något sobert tillstånd

Kan inte rubba på tiden för den har sin gång

Alla klavertramp, klart jag minns dem

Folk som jag sårat genom åren är det synd om

Vi faller isär, det har man lärt sig genom åren

Skriker och svär, hinner knappt läka såren

Det börjar med en bagatell som slutar i hell

Slutar i en lägenhet där jag somnar helt själv

Work gives bread so I sweat for a reason

A wise insight and life feels clear

Like the streams flowing into rivers

Rivers to the sea, we build from them

Experience, yes I think I have them

Growing up in the city so I am decent with the garden

You learn to live by your own environment

Gets robust and hard when everything falls like snow

This is everyday food, maybe a worthwhile thing

But it scares me sometimes because I have a bitter taste

No one dies prematurely, fate has decided

Never believed in any God but gets feelings in Advent

Life is the panic of a burning theater

And I'm burning inside and my brain is a crater

And the color from my surroundings it is in there

As much as the concrete is gray, my feelings turn blue

Because I'm leaving all that

As far as it goes, stuck in my world

Because I always end up there

As far as it goes, stuck in my world

And I remember them, the questions they are here

The days I go deal constantly with my stupidity

Want to do the right thing in some way and get it room clean

But the mistakes are there, have made them a thousand

When the beams rot, the whole house falls

Hard to formulate why I live like this

Dreaming of traveling, of seeing our world

Before it disappears for good, because that's something I understand

That nothing is forever under human crime

I throw oil on the palette to paint my life

It becomes a fool on the drive that always saves time

My spontaneity is almost like a flower

Where the nights get long, it is difficult to fall asleep

And everyday life is gray, a pattern you want to break

Daily basis it is about floating

And the dreams they suffocate but they are in the perferin

Like energy and gasoline, a depression vaccine

Because I'm leaving all that

As far as it goes, stuck in my world

Because I always end up there

As far as it goes, stuck in my world

And I remember them, the questions they are here

Has been in the lion's bullet, standing there by the gate

Climbed too high, has felt the dizziness

Never looked down, but looked up at the sky

Drunk myself to freak out my senses

Then woke up to some sober state

Can not disturb the time because it has its way

All piano trampolines, of course I remember them

It's a shame that people I've hurt over the years

We are falling apart, we have learned that over the years

Screams and swears, barely has time to heal the wounds

It starts with a trifle that ends in hell

Ends in an apartment where I fall asleep all by myself