Sent en lördag kväll - Perkele

Vi satt en kväll och pratade

Greven, Plast och jag

Vi grundade med groggen

Och hade det ganska bra

Vi hade blivit gamla

Nästan hundra år

Vi satt som vi alltid hade gjort

Och följde gamla spår

Vi talade om Sverige

Som är landet där vi bor

Där alla har det bra

Och där ingen blir för stor

Men varje fredagkväll

Tjuter varulven i sta’n

Han springer längs trottoaren

Och vädrar ut sitt hat

Greven lutar sig tillbaks

Och tänder en cigarett

Han försöker få nå't sagt

Men det är inte så lätt

För han ser så onda bilder

I en öken utan slut

Där ingen är tillsammans

Och hjälps åt att hitta ut

«De kloka låser dörren»

Säger Greven för sig själv."

De kloka låser dörren

Och barnen skriker på hjälp."

Och varje sjuttifemma

Som en män'ska dricker ur

I en dröm om en bättre värld

Som dom sedan pissar ut

Nu blir Greven lätt extatisk

Å han står i sin fåtölj

Han spiller grogg åt alla håll

Men är ännu inte nöjd

Det är ju vad vi alla vill

Som super tills vi dör!

Att bygga nå't tillsammans

Som ingen djävel förstör!

Sen säckar Greven helt ihop

Nu är han allt för full.

Han somnar som ett litet barn

Mitt i sin fåtölj

Men vi andra sitter vakna

Och tänker på hans dröm

Den svävar som en stjärna

Mitt i vårt vardagsrum

Ja, den svävar som en stjärna

Mitt i vårt vardagsrum…

We sat one evening talking

The Count, Plast and I.

We founded with the grog

And had it pretty good

We had grown old

Almost a hundred years

We sat as we always had

And followed old tracks

We talked about Sweden

Which is the country where we live

Where everyone is fine

And where no one gets too big

But every Friday night

The werewolf howls in the city

He runs along the sidewalk

And airs his hatred

The count leans back

And light a cigarette

He's trying to get something said

But it's not that easy

Because he sees such evil images

In a desert without end

Where no one is together

And help find out

«The wise lock the door»

Says the Count to himself. "

The wise lock the door

And the children are screaming for help. "

And every seventy-five

Like a man drinking from

In a dream of a better world

Which they then pee out

Now the Count becomes easily ecstatic

Oh, he's standing in his armchair

He spills grogg in all directions

But is not yet satisfied

That's what we all want

Like super until we die!

To build something together

Like no devil destroys!

Then the Count completely packs up

Now he's way too drunk.

He falls asleep like a small child

In the middle of his armchair

But the rest of us are awake

And thinking about his dream

It floats like a star

In the middle of our living room

Yes, it floats like a star

In the middle of our living room…