Sängen - Olle Adolphson

En dag, när jag gick ner åt smedjan en sväng

Så kom sme’n ut på gården och ropa:

«Kom hit, får du se på en hopfällbar säng

Som jag just nu har byggt åt min fru

Den här kan man vika på mitten, så här…»

Och så tryckte han till på ett ställe

När jag hjälpt honom upp och han någotsånär

Pustat ut efter chocken och smällen

Tog han sin säng och bar in den till sig

Och så satte han ner den på kammar’n

Praktisk och bra, tänkte jag och sa hej

Han var fiffig och knepig för sju

Han hade en underbar fru

Hon var skön som en huldra och rak som ett träd

Och hon förde sig som en gudinna

Jag tände så hela mitt inre bröts ned

Från den dan då jag först henne såg

Det var som om himlen med blixten mig slog

Och till stoft och till aska mig brände

Var gång jag sedan en flicka mig tog

Tänkte jag ej på annat än henne

Sen gick det fort, på en kvart blev hon min

För en sommar.

Åh, Gud, vilken kvinna

Var kväll han gick ut och det smällde i grinden

Steg jag uti kammaren in

Och där gick vi båda i spinn

Åh, vår kärlek stod flammande vallmoblomsröd

Var gång smeden var ute med gänget

På kammaren blåste vi under vår glöd

Och begrep ej att fanken var lös

En afton vid tröskeln det knarrade till

Och det pysslade utanför dörren

Någonting knäppte och sen blev det still

Och sen visste vi ingenting förrän

Något drogs till som man skjuter ett spjäll

Det var någon som röck i ett snöre

Sängen for plötsligt ihop med en smäll

Och jag gjorde ett jättelikt kast

För sent, för vi satt redan fast

In kom smeden och skratta: «Det här var just snyggt

Det gick visst inte helt som ni trodde»

Vi låg inuti sängen som sme’n hade byggt

Det var bara min fot som stack ut

Där låg vi och tryckte och allting var svart

Och vi vred oss som maskar och snodde

Och sen hördes från fönstret förskräckliga skratt

Och där stod hela gänget och glodde

«Vad tycker ni att vi ska ta oss till?

Jag får göra det endaste rätta

Det här ska bli något för folk att berätta»

Sa smeden och bet mig i tån

Och sen bar han ut oss på går'n

Just det!

Och där tar historien slut

Sensmoral och såntdär är ju löjligt

Hur det gick sen får ni själv räkna ut

För nåt mera berättar jag ej

Det blir mellan henne och mig

One day, when I went down to the forge a turn

Then the old man came out into the yard and shouted:

«Come here, you can see a folding bed

Which I am currently building for my wife

This one can be folded in half, like this…”

And then he pressed in one place

When I helped him up and he sowed something

Blown out after the shock and the bang

He took his bed and carried it in to him

And then he put it down on the chamber

Practical and good, I thought and said hello

He was clever and tricky for seven

He had a wonderful wife

She was fair as a huldra and straight as a tree

And she acted like a goddess

I lit so my whole insides broke down

From the day I first saw her

It was as if the sky with lightning struck me

And to dust and to ashes I burned

Every time since a girl I took

I thought of nothing but her

Then it went quickly, in a quarter of an hour she became mine

For a summer.

Oh, God, what a woman

Every night he would go out and the gate would slam

I stepped into the chamber

And there we both went into a spin

Oh, our love stood blazing poppy red

Every time the blacksmith was out with the gang

At the chamber we blew under our embers

And did not understand that the fank was loose

One evening at the threshold there was a creak

And it was tinkering outside the door

Something clicked and then it was still

And then we knew nothing until

Something was pulled as one shoots a damper

Someone was smoking a string

The bed suddenly collapsed with a bang

And I made a huge throw

Too late, because we were already stuck

The blacksmith came in and laughed: « This was just neat

It certainly didn't go quite as you thought»

We lay inside the bed that the sme had built

It was only my foot that stuck out

There we were, pressing and everything was black

And we wrung like worms and squirmed

And then horrible laughter was heard from the window

And there the whole gang stood and glared

«What do you think we should go to?

I must do the only right thing

This will be something for people to tell about»

The smith said, biting my toe

And then he carried us out for a walk

Right!

And there the story ends

Sense morality and things like that are ridiculous

How it went later you can figure out for yourself

Because I won't tell you anything more

It will be between her and me