Då syns du inte mer - Nordman

Du gav det du hade

De ville ha mer

Och ingen ska tacka dig

De har väl nog med sitt

Först gav du din omsorg

Sedan gav du ditt liv

Till tomheten gapade

Och det var då du föll

Så du får stjäla till din mat

Sedan tigger du

Fast ingen vill ge

Men du sitter tyst

Så syns du inte mer

Och du fick se hur flocken kom

För att en och en

-så gömmer de sig

Men ligger du ner

Då vågar de sig fram

Och kan du förlåta

Då börjar det om

En del får visst aldrig nog

Du får väl bli som de

Och nu går du ensam

Man kallar dig hård

Det kan du förlåta dem

De har väl nog med sitt

Så då får de stjäla till sin mat

Och tigger de

Fast ingen vill ge

Då sitter du tyst

Då syns du inte mer

För du fick se hur flocken kom

För en och en så gömmer de sig

Men när du ligger ner

Då vågar de sig fram

Men du ser inte vad de gör

De har aldrig brytt sig om någonting

De är ständigt på jakt

-åt sig själva

You gave what you had

They wanted more

And no one should thank you

They probably have enough of theirs

First you gave your care

Then you gave your life

To the emptiness gaped

And that was when you fell

So you get to steal your food

Then you beg

Though no one wants to give

But you sit quietly

You will no longer be seen

And you got to see how the flock came

To one by one

-then they hide

But you lie down

Then they dare to come forward

And can you forgive

Then it starts all over again

Some probably never get enough

You must be like them

And now you go alone

You're called hard

You can forgive them for that

They probably have enough of theirs

So then they get to steal their food

And they beg

Though no one wants to give

Then you sit quietly

Then you will not be seen anymore

Because you got to see how the herd came

One by one, they hide

But when you lie down

Then they dare to come forward

But you do not see what they do

They have never cared about anything

They are constantly on the hunt

-to themselves