Ett Gravfäst Öde - Night Crowned

Ett sinistert kall

Från åldrig jord

Dess förhäxande röst

Snärjer mig i dess våld

Förfaller med varje andetag

Med tunga steg går jag mot livets ände

En ändlös resa

På en enslig stig

Låt mig i stillhet ruttna

I tellus avgrundslika svalg

Fängslad i evighetens kedjor

Med en längtan att tidens etter mig förtär

Allt förgås, allt förtvinar

Ett gravfäst öde väntar alla utom mig

Ett gravfäst öde väntar alla utom mig

För varje steg jag tar upphör allt liv

Frost bestruken mark är allt jag lämnar kvar

En ständig strävan

Genom tid &rum

En evig avsmak för allt liv

Med en längtan efter ett slut

Livlösheten präglar minna drömmar

Att i den eviga sömnen finna frid

Ett sista steg

Över bergets kant

Låt mig svepas i karg fuktig jord

Låt mig bli ett med intet

Aldrig skall mitt hjärta sluta slå

Aldrig skall jag få blekna bort

Allt förgås, allt förtvinar

Ett gravfäst öde väntar alla utom mig

A sinister call

From aged soil

Its enchanting voice

Involves me in its violence

Expires with each breath

With heavy steps I walk towards the end of life

An endless journey

On a lonely path

Let me quietly rot

In tellus abyss-like throat

Imprisoned in the chains of eternity

With a longing that time after me consumes

Everything perishes, everything withers

A grave fate awaits everyone except me

A grave fate awaits everyone except me

For every step I take, all life ceases

Frost coated ground is all I leave behind

A constant pursuit

Through time & space

An eternal distaste for all life

With a longing for an end

Lifelessness characterizes less dreams

To find peace in eternal sleep

One last step

Over the edge of the mountain

Let me sweep in barren moist soil

Let me be one with nothing

My heart will never stop beating

I will never be allowed to fade away

Everything perishes, everything withers

A grave fate awaits everyone except me