Aldrig Mer Igen - Marie Fredriksson

Miscellaneous

Aldrig Mer Igen

Det är mörkt,

kanske midnatt

och jag går

Driver ganska planlöst utan mål

Tomma gator,

men nånstans

håller någon annan

hans hand

Och det bränner till

fast jag gärna ville tro

att jag hade glömt

hur gråten kändes

Så plötsligt stod det klart

att allting underbart

kom aldrig mer igen

Det är slut

nåt är borta

men ändå kvar

Spåren efter allt

som en gång var

är så många

sitter i

Folk jag möter

skyndar sig förbi

Dom kan inte se

inte veta vad som hänt

Och jag vill inte visa

vad jag känner

Så plötsligt står det klart

att allting underbart

kommer aldrig mer igen

Jag är trött när det ljusnar

och jag ser solen

och den värmer

mer och mer

Och jag glömmer

vad jag vet

Men plötsligt är den här

min verklighet

Och det bränner till

fast jag gärna ville tro

att jag hade glömt

hur gråten kändes

Så plötsligt stod det klart

att allting underbart

kom aldrig mer igen

Miscellaneous

Never Again

It is dark,

maybe midnight

and I go

Runs quite aimlessly without goals

Empty streets,

but somewhere

holds someone else

his hand

And it's burning

though I wanted to believe

that I had forgotten

how the crying felt

Then suddenly it was clear

that everything is wonderful

never came again

It is over

something is gone

but still left

The traces of everything

as once was

are so many

sits in

People I meet

hurries past

They can not see

not knowing what happened

And I do not want to show

what I feel

Then suddenly it's clear

that everything is wonderful

will never come again

I'm tired when it's getting light

and I see the sun

and it warms

more and more

And I forget

as far as I know

But suddenly it's here

my reality

And it's burning

though I wanted to believe

that I had forgotten

how the crying felt

Then suddenly it was clear

that everything is wonderful

never came again