Sorgen - Mando Diao

Orgen i ditt bröst växer stor i ensamhet

Stigen vart du går mynnar ut i evighet

Orättvisans sång ljuder falskt i sin entré

Vägen som vi vandrar på slits och nöts var dag

Mörkret tar oss alla när sorgen gör dig svag

Barnet i din famn sover djupt, fylld av ro

Ögon utan tyngd, utan tvivel, men med tro

Livet tänt av hopp och av kärlek börjar gro

Vägen som du vandrar snart är ljus och utan moln

Men akta dig för mörkret, sorgen gör dig svag

Huden på din arm den är sträv och den är kall

Sorgen tränger tung, kväver den som är på fall

Vägen den har nått sitt slut, av jord skall du åter bli

Och Jämmerdalens sång är tyst när sorgen gjort dig fri

The organ in your breast grows large in solitude

The path where you go opens into eternity

The song of injustice sounds false in its entrance

The road we walk on is torn and worn every day

The darkness takes us all when grief makes you weak

The baby in your arms sleeps deeply, full of peace

Eyes without weight, without doubt, but with faith

Life ignited by hope and by love begins to germinate

The road you are walking soon is light and without clouds

But beware of the darkness, sorrow makes you weak

The skin on your arm it is rough and it is cold

The grief is heavy, suffocates the one who is on the fall

The way it has reached its end, of earth you will be again

And Jämmerdalen's song is silent when grief has set you free