Spring! - Loke

Jag hittade mig själv igår,

på ett kort där jag var fyra år.

Jag hade änglablick

och kopparlockigt hår.

Med lena kinder, mjuka drag,

mitt oförstörda forna jag.

Som motsatsen till allt jag är idag.

Jag satt förstenad och funderade ett slag,

var är min oskuld och mitt samvete idag?

Vad har jag blivit, har jag lärt mig nånting?

Men det enda svar jag hittade var

Spring!

Jag springer som en jagad katt,

jag försöker hålla mig för skratt

och jag åldras 14 dagar varje natt

Jag super, springer, spränger fram

i ett moln av silver sot och damm

från Umeå till Stockholm, Amsterdam.

Här är ert underbarn och släktens svarta får

en pensionerad vuxen yngling, fyllda fyra år.

Jag gjorde allting fel i ert familjespel, men ångrar ingenting.

Accelerera, explodera

Spring!

Och bitter sitter lilla mor i stilla nostalgi

och minns den tid när kärleken var fri.

Sin flower power utopi, och bränna bh-ideologi,

men de färgglada vågor hon surfa drog förbi

och lämna plats för ironi och MTV.

Regnbågsröken har bytts ut mot E och speed

men lilla mamma vi är också barn av vår tid.

Vi hånar det vi älskar och så dansar vi i ring,

och sjunger för varandra bara

Spring!

Förbi varenda kö, till en kamerabevakad öde ö,

för om du blinkar till på stjärnhimlen, då skall du aldrig dö.

Spring!

Från var och hur och vem,

från ansvar, plikt och nio till fem.

Som en förlorad dotter eller son som aldrig hittar hem.

Spring!

Vägra sitta still!

Spring!

Vägra bjuda till!

Med magiskt knark och damp,

för att du kan för att du vill.

Jag leker med mitt liv som katten med sitt garn

och jag vet förbannat väl att jag blir aldrig mera barn.

Av ideal och samvetskval är allt som återstår;

ett foto i min plånbok där jag nyss fyllt fyra år.

Jag sörjer de jag sårat de jag sårat,

men ångrar ingenting.

jag våga möta verkligheten,

avslöjade hemligheten,

ända in i evigheten

Spring!

I found myself yesterday,

on a card where I was four years old.

I had angelic eyes

and copper curly hair.

With smooth cheeks, soft features,

my unspoiled former self.

As the opposite of everything I am today.

I sat petrified and thought for a while,

where is my innocence and my conscience today?

What have I become, have I learned anything?

But the only answer I found was

Running!

I run like a chased cat,

I try not to laugh

and I age 14 days every night

I super, run, blast forward

in a cloud of silver soot and dust

from Umeå to Stockholm, Amsterdam.

Here is your prodigy and the black sheep of the family

a retired young adult, aged four years.

I did everything wrong in your family game, but regret nothing.

Accelerate, explode

Running!

And bitter little mother sits in quiet nostalgia

and remember the time when love was free.

Its flower power utopia, and burn bra ideology,

but the colorful waves she surfed pulled by

and leave room for irony and MTV.

The rainbow smoke has been replaced with E and speed

but little mother we are also children of our time.

We mock what we love and then we dance in a ring,

and just sing to each other

Running!

Past every queue, to a camera-surveillance desert island,

because if you blink in the starry sky, you'll never die.

Running!

From where and how and who,

from responsibility, duty and nine to five.

Like a lost daughter or son who never finds home.

Running!

Refuse to sit still!

Running!

Refuse to invite!

With magic drug and steam,

because you can because you want.

I play with my life like the cat with its yarn

and I know damn well that I will never be a child again.

Of ideals and pangs of conscience is all that remains;

a photo in my wallet where I just turned four.

I mourn those I hurt those I hurt,

but regrets nothing.

I dare to face reality,

revealed the secret,

right into eternity

Running!