Regn faller - Lasse Lindh

Det börjar alltid med goda intentioner men på

Vägen förstörs alltid nått

Jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån som

Lämnade, sårade och smet

Det är en underlig känsla när man börjar hata sig

Själv, den smyger sig på, äter sig in

Och för varje synd man gör måste man göra en till

Regn faller på mig och det spelar ingen roll

Vart jag gömmer mig

För på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig

Och jag kan inte, kan inte, kan inte glömma dig

Jag grät när jag pratade med mamma I telefon

Sa att jag kände mig så jävla ond

Hon sa «Du är mycket, men du är inte ond, du har

Bara vant dig vid att göra fel»

Dom säger att sol kommer alltid efter regn, så ge mig

Den solen så ska jag hälla ner den I en pool och

Simma längd efter längd och växa mig stor

Regn faller på mig och det spelar ingen roll

Vart jag gömmer mig

För på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig

Och jag kan inte, kan inte, kan inte gömma mig

It always starts with good intentions but on

The road destroyed is always reached

I never thought I would be like that

Left, wounded and beaten

It's a strange feeling when you start to hate yourself

Myself, it sneaks on, eats in

And for every sin you commit, you must commit one more

Rain falls on me and it does not matter

Where I'm hiding

Because somehow it always finds its way back to me

And I can not, can not, can not forget you

I cried when I talked to my mother on the phone

Said I felt so fucking evil

She said «You are much, but you are not evil, you have

Just got used to making mistakes »

They say that sun always comes after rain, so give it to me

That sun and I'll pour it in a pool and

Swim length after length and grow me big

Rain falls on me and it does not matter

Where I'm hiding

Because somehow it always finds its way back to me

And I can not, can not, can not hide