I nattens dunkel -

I nattens dunkel är hon ensam vaken

Ligger i sänghalmen alldeles naken

Mitt bland skogens gamla stammar

Börjar hon sitt nya liv

Tiden går men ingen make

Var är han hon delar liv med

Nu minns hon vad hennes fader sa

Den mannen är ingenting att ha

Allt var väl till denna dagen

Giftermålet var igår

Flytten ut till enslig stuga

Fullmånen lyser och timmen är sen

Ulven ylar ut från dimman

Flickan blir snart illa till mods

In genom dörren en vargman med klor

Skriken av fruktan hon flyr med bara ben

Mellan rötter bort från huset

Springer stackars flickan ut

Frysande kropp och gråten i halsen

Flyr hon till mot sin faders hus

Hon kände att det var nått konstigt

Med sin make som ofta försvann

Nu når hon far som lever ensam

Ligger bland flaskor i ett rus

Hans dörr är stängd och allt är tyst

Förutom steg i frostig snö

I ögonvrån så skymtas skuggan

Av en best med luden kropp

Månen döljs av nattens moln

Nu ligger hon i kylan död

Och maken vandrar ensam hem

Aldrig får jag älska igen

In the darkness of the night, she is awake alone

Lying in bed completely naked

In the middle of the forest's old trunks

She starts her new life

Time passes but no husband

Where is he she shares life with

Now she remembers what her father said

That man is nothing to have

Everything was fine until this day

The wedding was yesterday

Moved out to single cabin

The full moon shines and the hour is late

The wolf howls out from the fog

The girl soon becomes ill at ease

In through the door a werewolf with claws

Screaming in fear she flees with bare legs

Between roots away from the house

Runs the poor girl out

Freezing body and the cry in the throat

She flees to her father's house

She felt that something was strange

With her husband who often disappeared

Now she reaches father who lives alone

Lying among bottles in a frenzy

His door is closed and all is quiet

Except steps in frosty snow

In the corner of the eye, the shadow is glimpsed

Of a beast with a hairy body

The moon is hidden by the night clouds

Now she lies in the cold dead

And the husband walks home alone

I will never love again