22 - Hurula

Här döljer alla sina tårar och gråter inombords just som jag och du

Vi hör stans poliskör sjunga när vi bränner oss bort här nu

Minns alla fester där borta på varvet i stan, kommer du ihåg?

Hur vi snacka om att åka söderut tillsammans tills hjärtat börja slå

Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå

Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå

Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå

Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå

Inga pengar kvar att bränna, hade inga känslor kvar att känna

Det är tur att det finns lögner, tänk om allt du nånsin hört skulle stämma

När vi nådde till slutet av stan bar det bort därifrån

Det känns som det var mer än tusen år sen, det känns precis som igår

Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå

Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå

Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå

Vi skulle dra nånstans dit himmelen alltid var blå

Kom igen, vad vet du om mitt liv egentligen, kanske redan är frälst?

Kanske kunde blivit nån, precis som vem som helst

Sista tåget har gått för såna som dig och mig, för länge sen

Vi kommer missta ord för tankar, tankar för ord ikväll igen

Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå

Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går

Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå

Men jag bär den stan i hjärtat var jag än går

Here everyone hides their tears and cries inside just like you and me

We hear the town's police choir singing as we burn away here now

Remember all the parties over there at the shipyard in town, do you remember?

How we talk about going south together until the heart starts beating

I was twenty-two when I left Luleå

We were going to go somewhere where the sky was always blue

I was twenty-two when I left Luleå

We were going to go somewhere where the sky was always blue

No money left to burn, had no feelings left to feel

It's lucky there are lies, what if everything you've ever heard is true

When we reached the end of town it was carried away from there

It feels like it was more than a thousand years ago, it feels just like yesterday

I was twenty-two when I left Luleå

We were going to go somewhere where the sky was always blue

I was twenty-two when I left Luleå

We were going to go somewhere where the sky was always blue

Come on, what do you know about my life really, maybe already saved?

Maybe could become someone, just like anyone

The last train has gone for people like you and me, a long time ago

We will miss words for thoughts, thoughts for words tonight again

I was twenty-two when I left Luleå

But I carry that city in my heart wherever I go

I was twenty-two when I left Luleå

But I carry that city in my heart wherever I go