Tro Och Tvivel - Håkan Hellström

'94 hade jag ett fast jobb på Pååls bagerier

Tills jag började med tequila och blev trummis i en ny orkester

Och sen sa de på Pååls att några skulle gå

Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag

Jag hade inga barn då

Men Karl-Johan hade två så det tog hårt på honom

Det var nästan alltid svart i tankarna på Långedragspaviljongen

Där jag nästan alltid satt med pensionärerna

Under båtsäsongen

Och vi såg på de unga och glömska

I båtar och i varandras armar

Och tänkte «Skuld och lidande väntar på er fortfarande»

Har gått på knä så många år i den här staden

Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén sjunga om att lämna allt

Bakom sig, första gången jag såg dig

Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4: an dundra förbi där utanför

Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna

Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna

Och min lille son ler mot manshororna

När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan

Åh ändå, Hurricane

När de skrev om mig i tidningen sa du som det var

«Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta»

Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka

Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i vartenda hörn

Hälsade på oss, natten jag fann dig

Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför

Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö

Adjö

'94 I had a permanent job at Pååls bakeries

Until I started with tequila and became a drummer in a new orchestra

And then they said at Pååls that some would go

And that meant Karl-Johan, Andreas and I.

I had no children then

But Karl-Johan had two so it took a toll on him

It was almost always black in the mind at Långedragspaviljongen

Where I almost always sat with the pensioners

During the boating season

And we looked at the young and forgetful

In boats and in each other's arms

And thought «Debt and suffering are still waiting for you»

Have been on my knees for so many years in this city

But I swear I heard the Salvation Army sing about leaving everything

Behind him, the first time I saw you

And I swear I heard trucks from the E4 thunder past outside

The night we kissed all the shit we went through here goodbye

Lena wanted to get away from the cranes and the indie clubs

That was then Lena, now I always want to stay

And my little son smiles at the male whores

When we walk past hand in hand at Fiskekyrkan

Oh anyway, Hurricane

When they wrote about me in the newspaper, you said as it were

«Never forget it Håkan, the park bench is never far away»

But the good old days, now it will never come back

But I swear that every single one filled every single bench in every corner

Greeted us, the night I found you

And I swear I've never seen the stars more clearly above

The night we kissed all the shit we went through here goodbye

Goodbye