Sjön - Frida Hyvönen

Sjön låg helt stilla

Ingen människa var vaken

Vi sköt ut båten

Det var brorsan och jag

Sen rodde han ut oss

Våra röster försvann

Dimman och lukten

Av fiskfjäll och tjära och dagg

Vi hade med oss

En termos av plast

Och en extra mugg

Utöver den som satt fast

Det var sen där vi två

När vi låg och badade ute på ön

Som brorsan sa:

«Det är nåt med dig

Du ser faktiskt blek ut

Fast det är mitt i sommaren.»

Och jag sa:

«Men sluta glo på mig.»

Vi for hemåt mot kvällen

Brorsan och jag

Vi sprang uppför slänten

Till stugan där vi var

På altanen stod mamma

Och pratade i telefon

När hon lagt på luren

Ropade, ropade hon

«Kom hit ungar får ni höra vad det var

Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag.»

Inte ner för ett stup

Inte ner från en bro

Utan från vattentornets topp

Hade han slängt sig ut

Hade han slängt sig ut

Mamma sa:

«Varför i all fridens dar?»

Och pappa kollade upp

Från sin tidning och sa:

«Av den där släkten

Blir det aldrig nåt bra!»

Och mamma sa:

«Hörrudu!»

Och sen sa hon:

«Vi ska käka nu.»

Men jag, jag sprang ner till båten igen

Och sköt ut den från land

Åran låg redan i min hand

När mamma ropade efter mig

Inte fanns det någonstans

Inte fanns det någonstans

Inte fanns det någonstans

Nån tröst för mig

Mitt hjärta i brand

Mitt hjärta i brand

Mina tårar i sjön

Mina tårar i

Mina tårar i sjön

Brorsan visslade

Till mig från stranden

Gjorde en rörelse

Längs munnen med handen

Alltså så där som

När ett blixtlås stängs

Och sen sådär som

Som när en

Nyckel slängs

The lake was completely still

No one was awake

We pushed the boat out

It was my brother and I.

Then he rowed us out

Our voices disappeared

The fog and the smell

Of fish scales and tar and dew

We had with us

A plastic thermos

And an extra mug

In addition to the one who was stuck

It was late where the two of us

When we lay and bathed out on the island

As the brother said:

"There's something wrong with you

You actually look pale

Although it's in the middle of summer. "

And I said:

"But stop staring at me."

We went home towards evening

My brother and I

We ran up the slope

To the cottage where we were

Mom was standing on the balcony

And talked on the phone

When she hung up

Cried, she cried

«Come here kids, you will hear what it was

The elder boy Johnssons died today. »

Not down a precipice

Not down from a bridge

But from the top of the water tower

Had he thrown himself out

Had he thrown himself out

Mom said:

"Why in all the days of peace?"

And Dad checked up

From his newspaper and said:

«Of that family

It will never be good! ”

And mom said:

"Hey you!"

And then she said:

"We're gonna bite now."

But I, I ran down to the boat again

And pushed it out of land

The oar was already in my hand

When my mother called for me

It was nowhere to be found

It was nowhere to be found

It was nowhere to be found

Some consolation for me

My heart is on fire

My heart is on fire

My tears in the lake

My tears in

My tears in the lake

The brother whistled

To me from the beach

Made a move

Along the mouth with the hand

So there and there

When a zipper closes

And then like that

Like when one

Key thrown