O, Tysta Ensamhet - Falconer

O tysta ensamhet,

Var skall jag nöjen finna?

Bland sorg som ingen vet,

Skall mina dar försvinna.

En börda tung som sten

Mig möter vart jag går.

Bland tusen finns knappt en,

Som kärlek rätt förstår.

Det är den tyngsta sorg

Som jorden månde bära

Att man skall mista bort

Sin allra hjärtans kära.

Det är den tyngsta sorg

Som solen övergår

Att man skall älska den

Man aldrig nånsin får.

Ett rent och ädelt sinn,

En dygd som ensamt blänker,

En mun som talar ett

Med allt vad hjärtat tänker.

Jag tror en sådan vän

Är mer än mycket rar.

Var skall jag finna den

Som dessa dygder har?

Emellan dig och mig

Där tändes upp en låga

Där tändes upp en eld

Som är en daglig plåga.

Hur skall jag dämpa den

Vet jag alls ingen rå',

Jag sörjer till min död

Om jag dig ej kan få

O silent loneliness,

Where should I find entertainment?

Among sorrows that no one knows,

Should my days disappear.

A burden heavy as stone

Me meets where I go.

Among a thousand there is barely one,

As love right understands.

It is the heaviest grief

As the earth may bear

That one should lose away

My dear.

It is the heaviest grief

As the sun sets

That one should love it

You never get one.

A pure and noble mind,

A virtue that alone shines,

A mouth that speaks one

With everything the heart thinks.

I think such a friend

Is more than very rare.

Where should I find it?

Who have these virtues?

Between you and me

A flame was lit there

A fire was lit there

Which is a daily torment.

How should I dampen it

I know no raw at all ',

I mourn my death

If I can not get you