Över Stock Och Sten - Dungen

Du är min kompis, vi trivs här

Ett fyrfaldigt leve för dig

För det vill jag sjunga

När vi gå över stock och sten

Inget känns nära vårt ursprung

Men imorrn så drar vi bort, det ska bli skönt

Fast stegen blir tunga

Ska vi gå över stock och sten

Träd växer inte bland asfalt

Långt i ditt hem när solen står som högst

Ge mig en ton så jag kan dansa

En sträng

Tror du mig inpå allting som är

Till nätterna och dagarna är vi

Inte längre själva, men så nära

För vi har lämnat stan för sol och regn

Blåste och allt kändes stilla

I din hand såg jag både fä och folk

Men jag vaktar min tunga

När jag hörs över stock och sten

Dagar då jag på dig tänker

Se jag minns vida skogar, äng och berg

Om det vill jag sjunga

När vi gå över stock och sten

Träd växer inte bland asfalt

Långt i ditt hem när solen står som högst

Ge mig en ton så jag kan dansa

En sträng

Tror du mig inpå allting som är

Till nätterna och dagarna är vi

Inte längre själva, men så nära

För vi har lämnat stan för sol och regn

You're my friend, we thrive here

A fourfold living for you

Because I want to sing

When we go over logs and stones

Nothing feels close to our origin

But tomorrow we will leave, it will be nice

Although the steps become heavy

Shall we go over log and stone

Trees do not grow among asphalt

Far in your home when the sun is at its highest

Give me a tone so I can dance

A string

Do you believe me in everything that is

For the nights and the days we are

No longer themselves, but so close

Because we have left town for sun and rain

Windy and everything felt still

In your hand I saw both cattle and people

But I guard my tongue

When I hear over logs and stones

Days when I think of you

See I remember vast forests, meadows and mountains

If so, I want to sing

When we go over logs and stones

Trees do not grow among asphalt

Far in your home when the sun is at its highest

Give me a tone so I can dance

A string

Do you believe me in everything that is

For the nights and the days we are

No longer themselves, but so close

Because we have left town for sun and rain