Mon Amour - Dungen

Nåt obotligt ont gör sig påmind som sig ofta bör

Och som det goda på sin kant och lovar att inte störa

Det dagliga lunket i mörker och dunkel

Skiner sällan skådat ljus över land och jord

Låt mig slippa bero på allt som dom sa att dom ville att allt skulle bli

Det blev ingenting alls eller ens lite likt som dom ville ha deras liv

Nu är allting förstört men ändrar sig fort och jag sörjer i alla fall

En stil som är hal gör sig påmind som sig ofta bör

Och som det goda på sin kant och lovar att inte störa

Det dagliga lunket i mörker och dunkel

Skiner sällan skådat ljus över land och jord

Låt mig slippa bero på allt som dom sa att dom ville att allt skulle bli

Det blev ingenting alls eller ens lite likt som dom ville ha deras liv

Nu är allting förstört men ändrar sig fort och jag sörjer i alla fall

Something incurable hurts is reminded as it often should be

And like the good on its edge and promises not to disturb

The daily lukewarmness in darkness and obscurity

Rarely seen light shines over land and earth

Let me not have to depend on everything they said they wanted everything to be

It became nothing at all or even a little like they wanted their lives

Now everything is ruined but changes quickly and I mourn anyway

A style that is slippery reminds itself as it often should

And like the good on its edge and promises not to disturb

The daily lukewarmness in darkness and obscurity

Rarely seen light shines over land and earth

Let me not have to depend on everything they said they wanted everything to be

It became nothing at all or even a little like they wanted their lives

Now everything is ruined but changes quickly and I mourn anyway