Isabel - Daniel Adams-Ray

Hundratrettio på en femtioväg

Bara jag och min befläckade själ

Och jag bad till alla gudar

Om att aldrig få komma tillbaka

Startade ett band och åkte ut på turné

Tjänade pengar tills jag slutade le

Och jag hörde hur mitt hjärta

Började slå igen när musiken tystnat

Alla misstag kanske skedde med flit

För de ledde mig hit

Stod på stationen

Kände mig som en på miljonen

Det är som att en istid släppt taget om jorden

Tänk att vi två blivit en på miljonen

Känns som att en istid släppt taget om jorden

Tänk att vi två blivit en på miljonen

Satt i häkte någon gång 2007

Nekar till det om nån frågar mig nu

Jag var hel då, gick itu sen

Och från ingenstans gick i tusen bitar

Ge mig optimism i flytande form

Lugn i blicken, under ytan en storm

Jag var natten, men du såg mig

Inte vad jag var, utan vem jag kunde bli

Alla misstag kanske skedde med flit

För de ledde oss hit

Stod på stationen

Kände mig som en på miljonen

Det är som att en istid släppt taget om jorden

Tänk att vi två blivit en på miljonen

Känns som att en istid släppt taget om jorden

Tänk att vi två blivit en på miljonen

Sju pers i en Volvo, flög tvärs över Stockholm

Tony vid ratten, man, han har noll koll

Jag satt bak, två bärs och en Roststopp

Inte kär i nåt coco, men svär jag var loco

Tills jag mötte din blick skötte jag mitt

Helt paralyserad, bara fötterna gick

Det var så mycket vi inte visste då

När du och jag började hänga, som Biggies flow

Jag ringde efter tre dar

Skulle bara sova över, men du blev kvar

Jag blev jag, vi blev vi

Vi har mer kvar, ett helt liv

Stod på stationen

Kände mig som en på miljonen

Som att en istid släppt taget om jorden

Nu när vi två blivit en på miljonen

One hundred and thirty on a fifty road

Just me and my tainted soul

And I prayed to all the gods

About never coming back

Started a band and went on tour

Earned money until I stopped smiling

And I heard how my heart

Began to strike again when the music fell silent

All mistakes may have been made on purpose

Because they led me here

Stood at the station

Felt like one in a million

It's like an ice age has let go of the earth

Imagine that we two become one in a million

Feels like an ice age has let go of the earth

Imagine that we two become one in a million

Detained sometime in 2007

Denies it if anyone asks me now

I was whole then, then dealt with it

And from nowhere went in a thousand pieces

Give me optimism in liquid form

Calm in the eyes, below the surface a storm

I was the night, but you saw me

Not what I was, but who I could become

All mistakes may have been made on purpose

Because they led us here

Stood at the station

Felt like one in a million

It's like an ice age has let go of the earth

Imagine that we two become one in a million

Feels like an ice age has let go of the earth

Imagine that we two become one in a million

Seven people in a Volvo, flew across Stockholm

Tony at the wheel, man, he has zero control

I sat in the back, two berries and a rust stop

Not in love with any coco, but swear I was loco

Until I met your gaze, I took care of mine

Completely paralyzed, only the feet went

There was so much we did not know then

When you and I started hanging out, like Biggie's flow

I called after three days

Just wanted to sleep over, but you stayed

I became I, we became we

We have more left, a whole life

Stood at the station

Felt like one in a million

Like an ice age has let go of the earth

Now that the two of us have become one in a million