Till Gunnel (Till Linnéa via Leonard Cohen) - Cornelis Vreeswijk

Hej Gunnel, vad vill du höra?

Jag glömmer det varje gång

Jag har något i mitt öra

Som kanske kan bli en sång

Det darrar ju i gitarren

Den ber om ett vackert grepp

Nu öppnar jag etuiet

Och kysser din underläpp

Sitt stilla och tyst, min Gunnel

Här kommer en vacker vers

En frånvarande tågtunnel

Jagar mig kors och tvärs

En krumhorn och två timbaler

Försvinner långt härifrån

Gitarren skälver i famnen

På min moders ende son

En eskimå öppnar ett fönster

Då blir hela rummet svalt

Ut strömmar förföriska dunster

Det rimmet var genialt, hehe

Du vet, jag kan hålla värmen

Det vet du nog att jag vet

Jag är lika varm som Saturnus, minst

Och stark som en järnmagnet

Nu är snart den visan färdig

Det märker du redan själv

Fram flyter min penna

Värdig som timret i någon älv

Sitta stilla och tyst och vänta

Bli kvar i din tavelram

För när jag har skrivit färdigt, min Gunnel

Är pennan så gott som lam

Nu blir alla stjärnor matta

Och stelnar till som stanniol

I öknarna, torra och platta

Fram springer det vattenhål

Och mörkret viker och natten

Och än är det inte dag

Hej Gunnel, här är din visa

Min Gunnel, och här är jag

Hi Gunnel, what do you want to hear?

I forget it every time

I have something in my ear

Which might become a song

The guitar vibrates

It begs for a beautiful grip

Now I open the case

And kisses your bottom lip

Sit still and quiet, my Gunnel

Here comes a beautiful verse

An absent train tunnel

Chasing me all over

A crumhorn and two timbales

Disappearing far from here

The guitar trembles in his arms

On my mother's only son

An Eskimo opens a window

Then the whole room will be cool

Out flows seductive fumes

That rhyme was genius, haha

You know, I can keep warm

You know that as well as I do

I'm as hot as Saturn, at least

And strong as an iron magnet

Now that view will soon be finished

You already notice it yourself

My pen floats forward

Worthy as the timber in any river

Sit still and quiet and wait

Stay in your picture frame

For when I have finished writing, my Gunnel

Is the pen almost lame

Now all the stars turn dull

And solidifies like tinfoil

In the deserts, dry and flat

There is a waterhole running ahead

And the darkness recedes and the night

And yet it is not day

Hi Gunnel, here is your visa

My Gunnel, and here I am