Märk hur vår skugga - Cornelis Vreeswijk

Märk hur vår skugga, märk, Movitz mon frere

Inom ett mörker sig slutar

Hur guld och purpur i skoveln, där

Byts till guld och klutar

Vinkar Charon från sin brusande älv

Och tre gånger sen dödgrävaren själv

Mer du din druvan din ryster

Därför, Movitz, kom hjälp mig och välv

Gravvård över vår syster!

Lillklockan klämtar till storklockans dön

Lövad står kantorn i porten

Och till de skrålande gossarnas bön

Helgas denna orten

Vägen opp till templets griftprydda stad

Kantas mellan rosors gulnade blad

Multnande plankor och bårar;

Till dess den långa och svartklädda rad

Mjukt sig bugar i tårar

Så gick till vila, från slagsmål och bal

Grälmakar Löfberg, din maka

Ej mer från gräset långhalsig och smal

Hon än glor tillbaka

Hon från Dantobommen skildes i dag

Och med henne alla lustiga lag

Vem skall nu flaskan befalla?

Torstig var hon och urtorstig är jag;

Vi är torstiga alla

(Ack längtansvärda, och bortskymda skjul

Under de susande grenar

Där tid och döden en skönhet och ful

Till ett stoft förenar!

Till dig aldrig avund sökt någon stig;

Lyckan, eljest uti flykten så vig

Aldrig kring grifterna ilar

Ovän där väpnad, vad synes väl dig

Bryter fromt sina pilar.)