I väntan på Pierrot - Cornelis Vreeswijk

Hans alabastermask har burits in

Sju jungfrur gråter hejdlöst, se och hör!

Nu börjar regnet falla som snart nog upphör

Publik är ett patrask,

Det hörs, som när en duk av silke förs

Ut med en stav av glas

Det kallas visst extas!

Här kommer han till sist, han gör musik

Nu, jungfrur gråter, man frågar sig «varför?»

Jo, där är visst en man som stör och rubbar vår artist

Nu vilda skrin, «bravissimo!», «fy fan!»

Din Picasso, din charlatan

Du är en skam, du är en pest

Det kallas visst protest!

Inte din dag i dag, pauvre Pierrot!

Jungfrurna hyssjar: Ssss — försvinn!

Då kallas extra vaktkonstapel in!

Han slår ett slag: Vi fäller vår ridå!

Så där, och sätter punkt för din karriär

Nu är du pank och fågelfri

Det kallas visst sorti!

Hans alabastermask har gått i kras

Jungfrurna gråter hejdlöst på jungfrurs vis

Kärlek vill jungfrur ha till varje pris

Lägg skärvorna i en ask, doft av extas

Seså, nu tar vi in en ny pierrot

Den gamle vill ingen se

Det kallas visst succé!