Minnena bleknar med tiden - Benny Anderssons Orkester, Tommy Körberg

Minnena bleknar med tiden, minnen av stormiga år

Innan vi trötta och märkta av striden sträckte gevär

Och såg om våra sår

Minnena bleknar med tiden, bilden av oss blir diffus

Som in trollspegel märkligt förvriden men på ett sätt ändå allt mera ljus

Jag kan se oss ibland i en dröm, som en scen ur en stumfilm o läpparna rörs

I en ljudlös tablå där beskyllningar tystnat och tarvliga ord inte hörs

Minnena bleknar med tiden, kränkande tal suddas ut

I en sekund blev en gräns överskriden, vägen tillbaks den var avstängd tillslut

(Minnena bleknar md tiden, innan vi trötta och märkta av striden

Sträckte gvär och såg om våra sår)

Allting gick över styr den där dan och med det var den sista av broarna bränd

Lika fullt tänker jag var det sant, var vi verkligen fast i en återvändsgränd

Minnena bleknar med tiden, tur säkert att det är så

Vi gick väl båda två stärkta ur striden

Ja kanske det men jag undrar ändå

Jag får aldrig ett svar, tanken gnager i mig

Fanns det en framtid med dig

The memories fade with time, memories of stormy years

Before we were tired and marked by the battle, rifles stretched

And looked after our wounds

The memories fade with time, the image of us becomes diffuse

As in magic mirror strangely distorted but in a way still more and more light

I can sometimes see us in a dream, like a scene from a silent film and our lips moving

In a silent tableau where accusations are silenced and trivial words are not heard

Memories fade with time, offensive speeches are erased

For a second a limit was exceeded, the way back it was finally closed

(Memories fade with time, before we get tired and marked by the battle

Stretched guns and looked after our wounds)

Everything went out of control that day and with that, the last of the bridges was burned

Still, I think it was true, we were really stuck in a dead end

The memories fade with time, luckily it's so

We both went out of the battle strengthened

Yes maybe so but I still wonder

I never get an answer, the thought gnaws at me

Was there a future with you