Ett Minne Bättre Glömt - Totta Näslund, Marie Fredriksson

Hon satt och läste nåt i gallerian

Jag såg henne rätt sent

Men höll sen ansiktet väl gömt

Så många år har gått

Sen jag tänkte fria

Till detta minne bättre glömt.

Han kom emot mej

Men han skymde sikten

Och jag låtsades dricka ur den kopp

Jag redan tömt

Nån måste ge sej

Så jag höjde blicken

Mot detta minne bättre glömt.

Men hallå… är det du???

Det var väl hundra år sen nu…

Men jag har undrat många gånger

Vad du gör

Du ser ung ut nu som då

Det är väl jag som blivit grå.

Vi är främlingar, det vet vi

Men vi säger sånt man bör.

Det här är pinsamt

På förhand utdömt

Bara ett minne bättre glömt.

Visst han är äldre nu

Det är väl självklart

Men han är så rörande

Och ser på mej sa ömt

Han har sin charm ännu

I någat sårbart

Han, detta minne bättre glömt.

Jag hade glömt det här

Att bara prata

Byta några minnen om vad

Som blev av allt vi drömt… Hon rev min barriär

Kring det privata

Hon, detta minne bättre glömt… Men hallå… är det du???

Fanns du kvar i mej ännu?

Var jag galen när jag en gång lätt dej gå?

Du som känner mej än

Och kan svara som en vän

Nu när åren lagts åt sidan

Kan jag se dej såsom då… Och dessa timmar

Har inget uttömt

Av alla känslor vi har gömt

I detta minne bättre glömt…

She was reading something in the mall

I saw her quite late

But then kept his face well hidden

So many years have passed

Then I thought free

To this memory better forgotten.

He came to me

But he obscured the view

And I pretended to drink from that cup

I already emptied

Someone has to give up

So I raised my eyes

Against this memory better forgotten.

But hey… is that you ???

That was probably a hundred years ago now…

But I have wondered many times

What you do

You look young now and then

I guess I turned gray.

We are strangers, we know that

But we say things you should.

This is embarrassing

Condemned in advance

Just a memory better forgotten.

Of course he's older now

That's obvious

But he's so touching

And looking at me said tenderly

He still has his charm

In something vulnerable

He, this memory better forgotten.

I had forgotten this

To just talk

Exchange some memories of what

Which became of everything we dreamed… She tore my barrier

Around the private

She, this memory better forgotten… But hey… is it you ???

Were you still with me?

Was I crazy when I once let you go?

You who still know me

And can answer like a friend

Now that the years have been put aside

Can I see you as then… And these hours

Has nothing exhausted

Of all the emotions we have hidden

In this memory better forgotten…