De Röstlösas Röst - Totalt Jävla Mörker

DE RÖSTLÖSAS RÖST — Voice of the voiceless

Från de blödande händerna, från de röstlösa hörs ett skrik om hjälp

Från de döda gatorna, ett helvetiskt raseri

Från rännstenen hörs en nutid, från de röstlösa som ska ta en skalp

Ett sista utbrott mot den tyrann som lurat oss

Ingen nåd

Ingen skonas

Ut ur det becksvarta mörkret växer en kraft, en hoppfull styrka

Hos slavarna finns en ljusning, idén om en framtid

Historien har förvridit det sanna, att arbeta och att dyrka

Medan blodet rinner ut tas vi bort på nolltid

Från de blödande skallarna, från de svaga hörs ett skrik om fred

Från de uppstigna gatorna, ett helvetiskt raseri

Från rännstenen hörs en framtid, från de röstlösa som ska ta farväl

Ett sista upplopp mot den tyrann som dödat oss

«It is restful, tragedy, because one knows that there is no more lousy hope

left.

You know you’re caught, caught at last like a rat with all the world on

its back.

And the only thing left to do is shout -- not moan, or complain,

but yell out at the top of your voice whatever it was you had to say.

What you’ve never said before.

What perhaps you don’t even know til now.»

-Jean Anouilh

THE VOICE OF THE VOICE - Voice of the voiceless

From the bleeding hands, from the voiceless, a cry for help is heard

From the dead streets, a hellish rage

From the gutter a present is heard, from the voiceless who are to take a scalp

One last outburst against the tyrant who deceived us

No mercy

No one is spared

Out of the pitch-black darkness grows a force, a hopeful strength

The slaves have a brightening, the idea of ​​a future

History has distorted the true, to work and to worship

While the blood is flowing out, we are removed in no time

From the bleeding skulls, from the weak, a cry for peace is heard

From the ascending streets, a hellish rage

From the gutter a future is heard, from the voiceless who are to say goodbye

One last riot against the tyrant who killed us

«It is restful, tragedy, because one knows that there is no more lousy hope

left.

You know you’re caught, caught at last like a rat with all the world on

its back.

And the only thing left to do is shout - not moan, or complain,

but yell out at the top of your voice whatever it was you had to say.

What you’ve never said before.

What perhaps you do not even know to now. »

-Jean Anouilh