Nyckeln till dej - Tomas Ledin

Det finns såmycket

Som vi borde säga

Såmånga tankar

Men ingenting blir sagt

Visst pratar vi du og jag

Vi kan tala om nästan vad som helst

Om hva andra gjör og borde ha gjort

Men sälan et ord om oss två

Jag undrar vad det beror på

Hur kommer det sej

At vi inta kan nåvarann

Vi sitter här

I vår nykjöpta lägenhet

Och talar förbi varann

I TV: ns kalla ljus

Vi får tiden att gå

Gjenom behagliga och smidiga undvikanden

Men till slut kommer nog frågorna

och tränger sig på

Jag undrar vad det beror på

Hur kommer det sej

At vi inta kan nåvarann

Var är orden som förde oss samman

Var är blicken som upnade sin själ

Var är ljusten som fick oss at älska

Var är kjänslorna jag minns såväl

Kan jag inte lyssna

Har jag förbundna ögonen

Har min tunga övergivit mej

Har jag tappat nyckeln

Nyckeln till dej

Du har ett leende

Ingen kan le som du

Det blåser bort alla tvivel

Alla frågor jag har

Ditt leende är som en svalkande salva

Som lindrar för stunden

Men sen kommer den olbjudna tomheten

Krypande ändå

Jag undrar vad det beror på

Hur kommer det sej

At vi inta kan nåvarann

Var är orden som förde oss samman

Var är blicken som upnade sin själ

Var är ljusten som fick oss at älska

Var är kjänslorna jag minns såväl

Kan jag inte lyssna

Har jag förbundna ögonen

Har min tunga övergivit mej

Har jag tappat nyckln

Nyckeln till dej

Jag äter lunch ibland

Med en gammel kärlek

Hon ringer och vi möts

Det kan gåmånader

Innan hon hör av mej

Men vi kan tala om alt

Var är orden som förde oss samman

Var är blicken som upnade sin själ

Var är ljusten som fick oss at älska

Var är kjänslorna jag minns såväl

Kan jag inte lyssna

Har jag förbundna ögonen

Har min tunga övergivit mej

Har jag tappat nyckeln

Nycklen till dej

There is so much

As we should say

So many thoughts

But nothing is said

Of course we're talking to you and me

We can talk about almost anything

About what others do and should have done

But seal a word about the two of us

I wonder what it depends on

How's cool

That we can take the present

We're sitting here

In our newly purchased apartment

And talk past each other

In the cold light of the TV

We get the time to go

Through pleasant and flexible avoidances

But in the end, the questions will probably come

and intrudes

I wonder what it depends on

How's cool

That we can take the present

Where are the words that brought us together

Where is the gaze that opened his soul

Where is the light that made us love

Where are the feelings I remember as well

I can not listen

I have my eyes closed

Has my tongue abandoned me

Have I lost the key

The key to you

You have a smile

No one can laugh like you

It blows away all doubt

All the questions I have

Your smile is like a cooling ointment

Which relieves the moment

But then comes the uninvited emptiness

Creeping anyway

I wonder what it depends on

How's cool

That we can take the present

Where are the words that brought us together

Where is the gaze that opened his soul

Where is the light that made us love

Where are the feelings I remember as well

I can not listen

I have my eyes closed

Has my tongue abandoned me

Have I lost the key

The key to you

I eat lunch sometimes

With an old love

She calls and we meet

It can take months

Before she hears from me

But we can talk about anything

Where are the words that brought us together

Where is the gaze that opened his soul

Where is the light that made us love

Where are the feelings I remember as well

I can not listen

I have my eyes closed

Has my tongue abandoned me

Have I lost the key

The key to you