Min farfar gick i tåget - Tomas Ledin

Vi hade lite tid över den där dagen

När jag fråga': Vill du se var min far växte upp

Gärna för mig, sa du och såg ut över älven

Det kan va' skönt, sväng av, visst vi gör ett stopp

Och där, vid en väg fylld av minnen

Stod några hus, i sitt stumma förfall

Någon cykla' förbi och på avstånd

Hördes en hunds uppgivna och gälla skall

Vi tog en promenad sedan vi parkerat bilen

Det var kyligt, trots att vårsolens strålar låg på

Vi stanna' till vid lanthandeln, nedlagd sen länge

Det var hit, har jag hört, som min farmor bruka' gå

Nu gick vi där i ett annat sekel

Gick under tystnad över järnvägsbron

Vi såg stenen, minnesmärket

Över det som blev en alltför blodig demonstration

Min farfar gick i tåget

Och han berättade för mig

Att den första som blev skjuten

Hade han i raden framför sig

Det var fem som dog den dagen

När kapten Mestertons patrull

Öppna' eld för lägre löner

För några ynka örens skull

Min farfar gick i tåget

Det var här han sprang omkring min far

Som liten grabb

Men av brädgår'n och stojet runt kajerna

Finns inget kvar

Här förtöjs inga fartyg längre

Hörs inga rop över vattnet

Som skvallrar om allt det som faktiskt en gång var

Om min farfar slit, om ackorden på sågen

Om glädjen om kvällarna i längorna fulla av barn

Nej, ingenting hörs nu av alla de skratten

Bara en röst i vinden berättar om den där dan'

Min farfar gick i tåget

Och min far han stod just där

Jag visade med handen

Svepande, på ett ungefär

Dom kom med fanor längs med vägen

Runt en fyratusen man

Kom från Folkets hus i Frånö

På väg ner mot Lunde hamn

Min farfar gick i tåget

Min farfar gick i tåget

I skjorta och kostym

Hela bygden var på fötter

Det var en särdeles mäktig syn

För drägligare villkor

Skulle man nu strejka för sin rätt

Till arbete i Ådalen

Nittonhundra-trettio-ett

Min farfar gick i tåget

We had some time over that day

When I ask ': Do you want to see where my father grew up

Happy for me, you said, looking out over the river

It can be nice, turn off, of course we make a stop

And there, by a road full of memories

Stood a few houses, in its silent decay

Someone cycling 'past and at a distance

Heard a dog give up and apply

We took a walk after we parked the car

It was chilly, even though the rays of the spring sun were on

We stop at the country store, closed for a long time

It was here, I have heard, that my grandmother used to go

Now we went there for another century

Went in silence over the railway bridge

We saw the stone, the memorial

Over what became an overly bloody demonstration

My grandfather went on the train

And he told me

That the first to be shot

Had he in line in front of him

However, there were five that day

When Captain Mesterton's patrol

Open 'fire for lower wages

For some wretched ears

My grandfather went on the train

This is where he ran around my father

As a little boy

But of the boardwalk and the noise around the quays

There is nothing left

No ships are moored here anymore

No shouts are heard over the water

Who gossips about everything that actually once was

About my grandfather struggling, about the chords on the saw

About the joy of the evenings in the longs full of children

No, nothing is heard now from all that laughter

Only one voice in the wind tells of that day '

My grandfather went on the train

And my father he was standing right there

I pointed with my hand

Sweeping, on an approx

They came with banners along the road

Around four thousand men

Came from Folkets hus in Frånö

On the way down to Lunde harbor

My grandfather went on the train

My grandfather went on the train

In shirt and suit

The whole village was on its feet

It was a particularly powerful sight

For more tolerable conditions

Should one now strike for one's right

To work in Ådalen

Twenty-one-thirty-one

My grandfather went on the train