Balladen om briggen Blue Bird av Hull - Sofia Karlsson

Det var Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird en brigg

Som med sviktade stumpar stod på

Över soten i snöstorm med nerisad rigg

Själva julafton sjuttiotvå

— Surra svensken till rors, han kan dreja en spak

Ropa skepparn

— Allright boys, lös av!

Och Karl Stranne från Smögen

Blev surrad till rors

På Blue Bird som var dömd att bli vrak

Han fick Hållö-fyrs blänk

Fast av snöglopp och stänk

Han stod halvblind

Han fick den i lo

Och i lä där låg Smögen

Hans hem där hans mor

Just fått brevet från Middelsborough

— Nå vad säger du Karl?

— Går hon klar?

— Nej, kapten!

— Vi får blossa för här är det slut

— Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä

— Ut med ankarna båtarna ut

Men hon red inte upp

Och hon fick ett par brott

Som tog båten dom hade gjort klar

— Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut

— Emot oss, jag litar på far!

— Båt i lä!

— Båt i lä!

— Det är far, det är vi!

— Det är far min från Smögen.

Hallå!

— Båt i lä!

sjöng han ut

— Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då

Det var Stranne den äldre

En viking, en örn

Tog sitt renade brännvin

Ur vinskåpets hörn

Till att bjuda dom skeppsbrutna på

— Hur var namnet på skutan?

Han sporde och slog

Nio supar i spetsiga glas

— Briggen Blue bird

Det tionde glaset han tog

Och han slog det mot golvet i kras

— Sa ni Blue Bird kapten?

Briggen Blue Bird av Hull?

— Gud i himlen var är då min son?

— Var är pojken kapten för vår frälsares skull?

Det blev dödstyst bland männen i vrån!

Gubben Stranne

Tog sakta sydvästen utav

— Spara modern kapten, denna kväll

— Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav

— Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll

Och kaptenen steg opp

Han var grå han var tärd

Stormen tjöt knappt man hörde hans ord

När han sa med skälvande röst till sin värd

— Karl stod surrad och glömdes ombord

It was the Blue Bird of Hull

Blue Bird was a brig

As with weakened stumps stood on

Over the soot in a snowstorm with a frozen rig

Christmas Eve itself seventy-two

- Tie the Swede to the helm, he can turn a lever

Shout the creator

- Allright boys, get rid of!

And Karl Stranne from Smögen

Was tied to a rudder

On Blue Bird who was sentenced to be wrecked

He got the glitter of Hållö lighthouse

Fixed by snowdrifts and splashes

He stood half-blind

He got it in fluff

And in the shelter there lay Smögen

His home where his mother

Just received the letter from Middelsborough

- Well, what do you say Karl?

- Is she ready?

- No, Captain!

- We have to flare up because this is the end of it

- We have Hållö about starboard and crime just in the shelter

- Out with the anchors the boats out

But she did not ride up

And she got a couple of crimes

Who took the boat they had made ready

- I probably think, said Karl Stranne, that my father has passed away

- Against us, I trust father!

- Boat in shelter!

- Boat in shelter!

- It's father, it's us!

- It's my father from Smögen.

Hello!

- Boat in shelter!

he sang out

- They are here to jump in, all the men we are rescued then

It was Stranne the Elder

A Viking, an eagle

Took his purified brandy

From the corner of the wine cabinet

To invite the shipwrecked

- What was the name of the ship?

He tracked and hit

Nine drinks in pointed glasses

- Briggen Blue bird

The tenth glass he took

And he hit it to the floor in a crash

- Are you Captain Blue Bird?

Briggen Blue Bird of Hull?

- God in heaven, where is my son?

- Where is the boy captain for the sake of our Savior?

It became dead quiet among the men in the corner!

Gubben Stranne

Slowly took the southwest out

- Save modern captain, this evening

- Do not mention the name of the brig that has gone awry

- Do not mention Blue Bird of Hull, please

And the captain stepped up

He was gray he was tarred

The storm barely howled one heard his words

When he said in a trembling voice to his host

Karl was tied up and forgotten on board