Låtsas som att det regnar - Snook

Jävligt många av oss växer upp i en tid då förhoppningar brister,

framförallt åttitalister

Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck sitter vi och grinar

över myggbett

Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss, men ändå kan vi knappt bärga oss

Och visa våra föräldrar att vi själva kan va med nån tills döden skiljer oss åt

Vilket är svårt för nu måste bara vårt egna förhållande hålla

Så höga krav när vårt överjag tar övertag

Och separationsångesten håller oss kvar

Och man har det skit till slut, livet ut kommer vi

Pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv

Försöka känna varje gång att det är «meant to be» så

Med olika motiv i olika sängar kommer vi nog alltid låtsas som att det regnar

Låtsas som det regnar (vi kommer)

Låtsas som att det, att de regnar (vi kommer)

Låtsas som det regnar (vi kommer alltid)

Låtsas som det regnar, oh

Regnet faller faktiskt ner i skrivande stund, klyshigt va, livet är skumt

Den här går ut till pappa, till Danne och till mamma

Men framförallt så har jag skrivit ner den för Johanna

Sentimentalt, tänker tillbaks på flytten till Rissne

Jag lekte mamma, pappa, barn som visste för mycket

Äh, om solen skiner ska jag inte hänga

Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar

Låtsas som det regnar (jag försöker sluta)

Låtsas som att det, att det regnar (jag måste sluta)

Låtsas som det regnar

Låtsas som att det regnar

Låtsas som det regnar

Too many of us grow up in a time when hope is dashed,

especially octogenarians

With the burden of our parents' separations in our backpack, we sit and grin

over mosquito bites

Unfortunately, often that crap has colored us, but still we can barely save ourselves

And show our parents that we ourselves can be with someone until death do us part

Which is difficult because now only our own relationship has to last

Such high demands when our superego takes over

And separation anxiety keeps us going

And you have that crap in the end, for life we will

Puzzle with all these shards in our emotional life

Try to feel every time that it is «meant to be» so

With different motifs in different beds, we'll probably always pretend it's raining

Pretend It's Raining (We're Coming)

Pretend it, it's raining (we're coming)

Pretend It's Raining (We Always Will)

Pretend it's raining, oh

The rain is actually falling at the time of writing, cliché huh, life is murky

This one goes out to Dad, to Danne, and to Mom

But above all, I have written it down for Johanna

Sentimental, thinking back to the move to Rissne

I played mother, father, child who knew too much

Uh, if the sun shines, I won't hang

Shit, I really need to stop pretending it's raining

Pretend it's raining (I'm trying to stop)

Pretend that it, that it's raining (I gotta stop)

Pretend it's raining

Pretend it's raining

Pretend it's raining