Sagan om oss två - Sarah Dawn Finer, Salem Al fakir

Kommer du ihåg

Resan till New York

Vi var så naiva

Och världen var vår

Ja jag tror jag minns

Minns det som igår

Dina blåa jeans

Och mitt krulliga hår

Varje minut, varje stund

Var en fi lm med ett lyckligt slut

Dagar blev år, lätt blev svårt

Tänk om allt kunde bli som förut

Om du ser på mig som du gjorde då

Om du tror på sagan om oss två

Då kan vi hitta tillbaka till dom vi var

När jag var den du ville ha

Kommer du ihåg

Tjugohundratvå

Timmarna försvann

Vid min väggtelefon

På andra sidan stan

Där jag bodde då

Drömde jag om livet

Som vi skulle få

Det fanns en vilja men

Vägarna såg annorlunda ut

Dagar blev år, lätt blev svårt

Tänk om allt kunde bli som förut

Tänk om vi kunde börja på nytt igen

Tänk om du kunde säga «Jag älskar dig än»

Do you remember

The trip to New York

We were so naive

And the world was ours

Yes I think I remember

Remember it like yesterday

Your blue jeans

And my curly hair

Every minute, every moment

Was a movie with a happy ending

Days became years, easy became hard

Imagine if everything could be like before

If you look at me like you did then

If you believe the tale of the two of us

Then we can find our way back to who we were

When I was the one you wanted

Do you remember

Twenty two hundred

The hours disappeared

At my wall phone

On the other side of town

Where I lived then

Did I dream of life

Which we would get

There was a will but

The roads looked different

Days became years, easy became hard

Imagine if everything could be like before

What if we could start all over again

What if you could say «I still love you»