Han liknar mig - Patrik Isaksson

Hej, jag heter Julien

Jag bor mitt under dig

Vi har flyttat hit från London

Du kanske har sett mig

Jag bor här ensam med min mamma

På två rum och kök

Blåtiran runt ögat fick jag

När jag spillde ut min mjölk

Här står ett barn med ett rum fullt av minnen

Där varje slag han fått har byggt upp hans ensamhet

Här står ett barn med ett trasigt inre

Och när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Ja, när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Ibland så ser jag Julien

I vita bergens park

Han ser ut som alla andra

Men jag kan hans fall

För varje natt så hör jag

Hur han gråter utan tröst

Medan hans mamma super skallen

Utan vett och utan sans

Här står ett barn med ett rum fullt av minnen

Där varje slag han fått har byggt upp hans ensamhet

Här står ett barn med ett trasigt inre

Och när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Ja, när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Ja, jag vet vad jag ska göra

Nu står han här mitt framför mig

Och sträcker ut sin hand

Han säger «Please, forgive me I don’t know where to turn to»

Jag säger «Välkommen in, kom sätt dig här»

Och tar fram telefon

Och när han somnat still i soffan

Slår jag 112

Här står ett barn med ett rum fullt av minnen

Där varje slag han fått har byggt upp hans ensamhet

Här står ett barn med ett trasigt inre

Och när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Ja, när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Ja, när jag blundar ser jag att det barnet liknar mig

Nu kanske jag får sova

Nu har jag gjort vad jag kan

Det är en gudagåva

Att få somna in tryggt

Hi, my name is Julien

I live in the middle of you

We have moved here from London

You may have seen me

I live here alone with my mother

In two rooms and a kitchen

I got the bruise around my eye

When I spilled my milk

Here is a child with a room full of memories

Where every blow he received has built up his loneliness

Here is a child with a broken interior

And when I close my eyes, I see that child is like me

Yes, when I close my eyes I see that child is like me

Sometimes I see Julien

In the white mountain park

He looks like everyone else

But I know his case

For every night I hear

How he cries without consolation

While his mother super skull

Without sense and without sense

Here is a child with a room full of memories

Where every blow he received has built up his loneliness

Here is a child with a broken interior

And when I close my eyes, I see that child is like me

Yes, when I close my eyes I see that child is like me

Yes, I know what to do

Now he's standing right in front of me

And extends his hand

He says "Please, forgive me I do not know where to turn to"

I say «Welcome in, come sit here»

And picks up the phone

And when he fell asleep still on the couch

I dial 112

Here is a child with a room full of memories

Where every blow he received has built up his loneliness

Here is a child with a broken interior

And when I close my eyes, I see that child is like me

Yes, when I close my eyes I see that child is like me

Yes, when I close my eyes I see that child is like me

Now maybe I can sleep

Now I have done what I can

It's a godsend

To be able to fall asleep safely