Trollpiskat Odemarksblod - Otyg

Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror

I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod

På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror

De varsler ämner förslava män av styrka och mod

En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter

Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn

Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter

För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn

Genom skog och mark

Över frusen flark

Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd

Genom skog och mark

Mot nordanvind så stark

Där svaglynta finner en död så bråd

Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja

Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld

De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja

I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd

Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta

Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd

I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta

När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd

Genom skog och mark

Över frusen flark

Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd

Genom skog och mark

Mot nordanvind så stark

Där svaglynta finner en död så bråd

Shadow figure in winter dawn strong in shoulders

In the veins, the sluggish trolling whipped wilderness blood simmers

On frost-veiled rock cliffs, throbbing hollows can be seen

The warnings are intended to enslave men of strength and courage

A beautiful view characterized by mountain bogs and slopes

Where aging pines are raised extensively towards the sky

Snow crystal on sun-drenched branch like ice diamonds

For wind they dance lyrically in eye-catching sight

Through forest and land

Over frozen flakes

With the tip of the spear raised, he seeks his quarry

Through forest and land

Against north wind so strong

Where the faint-hearted find a death so urgent

Withered soil is covered with a winter-desolate veil

He low-key sees the traces of the supersensible world

They can be seen in the deep snow that will take a long time

In the area of ​​freedom of passion, the much-sung hearth

Among kitteldal and fjällrygg he goes to fetch

Its prey whose heart blood should color the ice red

In a remote area where the school soul bell is heard ringing

When the cold sacrifice required, mourning bread should be eaten

Through forest and land

Over frozen flakes

With the tip of the spear raised, he seeks his quarry

Through forest and land

Against north wind so strong

Where the faint-hearted find a death so urgent