De närmast sörjande - Opeth

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Någon dör och någon skapas

Och ingen tror på evigt liv

Hur förklarar man det för ett barn?

Du är älskad, jag är hatad

Du modern, jag primitiv

Hur försvarar man en slentrian?

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

En åt gången varje år

Sjunger bödlarna

Den sista sången, så fäll en tår

Vi är ensamma i en stad

Som vittrar till askan vi andas

En sekund på jorden

Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma på vår väg

Att ta oss ur askan i elden

Får man hjälp på köpet?

Äter svält och död på löpet

Algoritmens sällskap tröstar

Och dottern ringer sällan nu

Hur beskriver man ett liv utan mål?

Maskinens toner överröstas

När döden ger sin intervju

Vi tillber flödet i en metropol

Jag är han där ute

Han där ute

Jag är han där ute

Han där ute

Är jag den sista av mitt slag

Som är rädd för döden

Och bryr mig om mina barn

Och ger allt för kärleken?

Jag antar att jag blivit van

Jag har accepterar mitt öde

Men håller av de som finns kvar

Och forcerar de nya sveken

One at a time each year

The executioners sing

The last song, then shed a tear

Someone dies and someone is created

And no one believes in eternal life

How do you explain it to a child?

You're loved, I'm hated

You modern, I'm primitive

How do you defend a casualty?

We are alone in a city

Which weathers to the ashes we breathe

One second on earth

Just a piece of meat in the horde

One at a time each year

The executioners sing

The last song, then shed a tear

We are alone in a city

Which weathers to the ashes we breathe

One second on earth

Just a piece of meat in the horde

We are alone on our way

To take us out of the ashes of the fire

Do you get help with the purchase?

Eats starvation and death in the race

The company of the algorithm comforts

And the daughter rarely calls now

How do you describe a life without goals?

The tones of the machine are overridden

When death gives its interview

We worship the flow in a metropolis

I'm he out there

He's out there

I'm he out there

He's out there

Am I the last of my kind

Who is afraid of death

And I care about my children

And give everything for love?

I guess I'm used to it

I have accepted my fate

But like those who are left

And forces the new betrayals