Aldrig Som Främlingar - Marie Fredriksson

Det blev inte mycket sagt

den da’n du gick

Inga hårda ord

Det blev aldrig någon scen

bara ett kort farväl

En kyss där vi stod

Vi kunde glömt allting

just då

Jag kunde sagt

älskling bli kvar

Du kunde frågat mej igen

Men du gick din väg

Jag stängde min dörr

Det är klart jag kommer sakna dej

Men aldrig som främlingar

ska vi älska varann

Aldrig som främlingar

inför allt som vi tror på

Aldrig som främlingar

i dom rum där vi möts ibland

Jag vet du har

en vandrares blod

Och jag en pärla att söka

du har din väg och din rätt

Och jag ett hav att besöka

Vi kanske visste redan då

men vem vill förstå

Och jag skulle gjort det

om igen

Om igen

Så du får inte tro

att jag glömmer

Men aldrig som främlingar…

Not much was said

the one you went to

No harsh words

There was never a scene

just a short goodbye

A kiss where we stood

We could have forgotten everything

Right then

I could say

darling stay

You could have asked me again

But you went your way

I closed my door

Of course I will miss you

But never as strangers

shall we love each other

Never as strangers

in the face of everything we believe in

Never as strangers

in the rooms where we meet sometimes

I know you have

the blood of a wanderer

And I a gem to seek

you have your way and your right

And I a sea to visit

Maybe we already knew then

but who wants to understand

And I would have done it

again

Again

So you must not believe

that I forget

But never as strangers…