I den stora sorgens famn - Lisa Nilsson

I den stora sorgens famn

Finns små ögonblick av skratt

Så som stjärnor tittar fram

Ut ur evighetens natt

Och i solens första strålar

Flyger svalorna mot skyn

För att binda sköra trådar

Tvinna trådar

Till en tross

Mellan oss

Så vi når varandra

I den hårda tidens brus

Finns de skrik som ingen hör

Allt försvinner i ett sus

Som när vinden sakta dör

Alla tårarna har torkat

Till kristaller på min kind

Jag har ropat allt jag orkat

Allt jag orkat efter dig

Hör du mig

Kan vi nå varandra

I den långa vinterns spår

Trampas frusna blommor ner

Och där ensamheten går

Biter kylan alltid mer

Ändå har jag aldrig tvekat

Mellan mörker eller ljus

För när månens skära bleknat

Har allt pekat åt ditt håll

Och från mitt håll

Kan vi nå varandra

I den stora sorgens famn

In the arms of great sorrow

There are small moments of laughter

As stars look out

Out of the night of eternity

And in the first rays of the sun

Flying the swallows towards the sky

For tying fragile threads

Twist threads

In defiance

Between us

So we reach each other

In the noise of the hard time

Are there cries that no one hears

Everything disappears in a flash

Like when the wind slowly dies

All the tears have dried

To crystals on my cheek

I have shouted all I could

All I could do after you

Can you hear me

Can we reach each other

In the wake of the long winter

Trample frozen flowers down

And where the loneliness goes

The cold always bites more

Still, I never hesitated

Between darkness or light

For when the moon's sickle has faded

Have everything pointed in your direction

And from my side

Can we reach each other

In the arms of great sorrow