Nu Är Det Synd Om De Döda - Kraja

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Nu är det synd om dom döda

Som ej får sitta i vårens tid

Och värma sig i solen

På ljus och ljuvlig blomsterlid

Men kanske viskade dom döda

Då ord till vivan och violen

Som inga levande förstår

Dom döda veta mer än andra

Och kanske skulle dom när solen går

Då, med en glädje djupare än vår

Bland kvällens skuggor ännu vandra

I tankar på den hemlighet

Som bara graven vet

Now it's a shame about the dead

Which is not allowed to sit in the spring time

And bask in the sun

On light and lovely flower bloom

But maybe they whispered dead

Then words to vivan and violin

Which no living thing understands

The dead know more than others

And maybe they would when the sun goes down

Then, with a joy deeper than ours

Among the shadows of the evening still wandering

In thought of that secret

As only the grave knows

Now it's a shame about the dead

Which is not allowed to sit in the spring time

And bask in the sun

On light and lovely flower bloom

But maybe they whispered dead

Then words to vivan and violin

Which no living thing understands

The dead know more than others

And maybe they would when the sun goes down

Then, with a joy deeper than ours

Among the shadows of the evening still wandering

In thought of that secret

As only the grave knows

Now it's a shame about the dead

Which is not allowed to sit in the spring time

And bask in the sun

On light and lovely flower bloom

But maybe they whispered dead

Then words to vivan and violin

Which no living thing understands

The dead know more than others

And maybe they would when the sun goes down

Then, with a joy deeper than ours

Among the shadows of the evening still wandering

In thought of that secret

As only the grave knows