Att vara själv och inte ensam alls - Den Svenska Björnstammen

Jag satt tyst när jag tog sista tåget hem ikväll

Vi kommer aldrig lära känna varann

Dom som stannade kvar har kanske lika roligt än

Eller skriker dom om saker som dom ångrar sen

Vi kunde ge varandra hopp om en morgondag

Vi kunde ställa krav och sen ge oss av

Jag längtar gärna genom natten i din hand

Hur kan vi möta det vi ser?

Vi kan föreställa trådar som en chans

Att vara själv och inte ensam alls

Snälla, glöm bort det jag sa

Jag ångrar varje rad, jag har inget försvar

Snälla, det här är galenskap

Har glömt bort var vi kom ifrån, har glömt bort vart vi ska

Hur kan vi möta det vi ser?

Vi kan föreställa trådar som en chans

Att vara själv och inte ensam alls

Att vara själv och inte ensam alls

Att vara själv och inte ensam alls

I was sitting quietly when I took the last train home tonight

We will never get to know each other

Those who stayed may still have just as much fun

Or they shout about things they later regret

We could give each other hope for a tomorrow

We could make demands and then leave

I long for the night in your hand

How can we face what we see?

We can imagine threads as a chance

To be alone and not alone at all

Please, forget what I said

I regret every line, I have no defense

Please, this is madness

Have forgotten where we came from, have forgotten where we are going

How can we face what we see?

We can imagine threads as a chance

To be alone and not alone at all

To be alone and not alone at all

To be alone and not alone at all