Trollsjön - August Söderman, Jussi Björling

Högt upp bland bergets granar

Där är så mörk en sjö

Och på dess vågor simmar

En näckros, vit som snö

En herdegosse nalkas

Stranden nu med sin stav:

«Den blomman min skall bliva

Jag bryter henne av!»

Han närmar henne sakta

Till sig mot sävkrönt strand

Då höjer sig ur vågen

Med ens en svanvit hand

Den drager blomman neder

Där böljan djupast går:

«Kom, gosse kom!

Jag lär dig

Här vad du ej än förstår!

Sin rot i bottnen gömmer

Den blomman du har kär

Jag bryter av dess stängel

Blott du mig trohet svär

Kom, gosse kom!

Jag lär dig

Här vad du ej än förstår!»

En ångest gossen fattar

Från stranden ilar han;

Men vågens fagra blomma

Ej mer han glömma kan

Han irrar skygg bland bergen

Sin ro hans hjärta mist

Och ingen har förnummit

Var han har stannat sist

High up among the mountain spruces

There is such a dark lake

And on its waves swim

A water lily, white as snow

And herdegosse nalkas

The beach now with its rod:

«That flower will be mine

I'm breaking her off! ”

He approaches her slowly

Towards a serrated beach

Then rises from the scales

With even a swan-white hand

It pulls the flower down

Where the wave goes deepest:

«Come, boys come!

I'm teaching you

Here what you do not understand!

Its root in the bottom hides

The flower you are in love with

I break off its stem

Only you swear allegiance to me

Come, boys come!

I'm teaching you

Here's what you do not understand! »

An anxiety the boy grasps

From the shore he hurries;

But the beautiful flower of the wave

No more he can forget

He wanders shyly among the mountains

His peace lost his heart

And no one has heard

Where he has stayed last