Soloviolin - Adolphson & Falk

Jag söker hennes blick

Och hon söker min

Vi byter några ord

Som inte lovar någonting

Och staden är en djungel

Som vi måste ta oss ur

Vi finner dolda stigar

Utan att veta hur

Och i natten går en spårvagn

För alla de som vet

Att det här är bara början

Av en oupptäckt evighet

Och vi färdas genom mörkret

Som ett skepp på okänt hav

Där lyktor blir till fyrar

Som leder oss dit vi ska

Och hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

Och hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Och nu börjar allt förändras

Som om tiden drogs tillbaks

Hennes rum är inte längre

Fyra väggar, golv och tak

Och jag blickar över nejder

Som jag glömt för länge sen

Där allting andas stillhet

Som om jag äntligen hittat hem

När hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

När hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

Hon tar mig till sitt rum

Som hon målat helt i indigo

Och visar mig det heliga

Som hon gömmer i sitt skrin

Och hon faller ner på knä

Och söker på sin radio

Tills rummet fylls av tonerna

Från en soloviolin

I seek her gaze

And she seeks mine

We exchange a few words

Which doesn't promise anything

And the city is a jungle

Which we have to get out of

We find hidden paths

Without knowing how

And in the night a tram goes

For all those who know

That this is just the beginning

Of an undiscovered eternity

And we travel through the darkness

Like a ship on unknown seas

Where lanterns become lighthouses

Which leads us to where we are going

And she takes me to her room

Which she painted entirely in indigo

And show me the holy

Which she hides in her casket

And she falls to her knees

And searches his radio

Until the room is filled with the notes

From a solo violin

And now everything starts to change

As if time was pulled back

Her room is no more

Four walls, floor and ceiling

And I look over at Nejder

Which I forgot a long time ago

Where everything breathes silence

As if I finally found home

When she takes me to her room

Which she painted entirely in indigo

And show me the holy

Which she hides in her casket

When she falls to her knees

And searches his radio

Until the room is filled with the notes

From a solo violin

She takes me to her room

Which she painted entirely in indigo

And show me the holy

Which she hides in her casket

And she falls to her knees

And searches his radio

Until the room is filled with the notes

From a solo violin