Ann Katrin, farväl - Marie Fredriksson

Jag minns din mun mot min

När vi älskade kommer du

Fort till vårt fönster

Ständigt i långa armar

Så dolde du din skatt

Efter någon vecka

Kröp sanningen väl fram

Och sen första gången

Att det var som en lavin

Minns du hur det kändes

Ann-Katrin?

Ann-Katrin, farväl

Farväl, Ann-Katrin

Farväl, farväl

Ann-Katrin, farväl

Farväl

Vår tid är slut

Och denna kväll den sista

Du hade inget val

Så du valde detta trista

Min själ fick svarta slöjor

Och din själ fick vassa kanter

När vi åter träffades

Blev det vissa varianter

Paranoja, visst amfetamin

Sen sågs vi aldrig mera

Ann-Katrin

(Ann-Katrin.)

Ann-Katrin, farväl

Farväl, Ann-Katrin

Farväl, farväl

Ann-Katrin, farväl

Nej, aldrig

Aldrig mera, Ann-Katrin

Farväl, Ann-Katrin

Farväl, farväl

Ann-Katrin, farväl

Farväl, farväl

Ann-Katrin

I remember your mouth against mine

When we loved you will come

Fast to our window

Constantly in long arms

Then you hid your treasure

After a week or so

Creep the truth well

And then the first time

That it was like an avalanche

Do you remember how it felt

Ann-Katrin?

Ann-Katrin, goodbye

Goodbye, Ann-Katrin

Goodbye, goodbye

Ann-Katrin, goodbye

Farewell

Our time is up

And this evening the last

You had no choice

So you chose this sad

My soul got black veils

And your soul got sharp edges

When we met again

There were some variations

Paranoia, certain amphetamines

Then we were never seen again

Ann-Katrin

(Ann-Katrin.)

Ann-Katrin, goodbye

Goodbye, Ann-Katrin

Goodbye, goodbye

Ann-Katrin, goodbye

No never

Never again, Ann-Katrin

Goodbye, Ann-Katrin

Goodbye, goodbye

Ann-Katrin, goodbye

Goodbye, goodbye

Ann-Katrin