Qaqortoq - Raubtier

Hur kan kölden bränna mig så svårt

Att hettan liknar glöd?

Hur kan vinden pina mig så hårt?

Den viskar om min död

Vemod tynger varje steg jag tar

Jag fumlar blott tafatt

Jag ger vad liten gnista jag har kvar

Till grym subarktisk natt

I gryningsljuset flammar brand

Jag ser ett öde, fruset land

Jag ser och ber för min själ

Jag fann Qaqortoqs is och snö

Jag tog farväl jag sade adjö

Jag ler, jag fryser ihjäl

Så stilla, så mäktig så obeveklig

Den tystnad som jag långsamt drunknar i

En kätting, ett fängsel av iskristaller

När natten är över är jag fri

Vilsen i det frusna vita hav

Som ingen bäring har

Min viloplats skall även bli min grav

Evigt blir jag kvar

Jag följer blott vår allfaders kompass

Och ödets lumpna giv

Förlikad med mitt ödes tunga lass

Emot mitt efterliv

I gryningsljuset flammar brand

Jag ser ett öde, fruset land

Jag ser och ber för min själ

Jag fann Qaqortoqs is och snö

Jag tog farväl jag sade adjö

Jag ler, jag fryser ihjäl

Qaqortoq, du skymtar vid gryningsljusen

Ditt anlete skänker mig ro och tröst

Jag skådar i fjärran de varma husen

De skänker mig fröjd i mitt trötta bröst

I gryningsljuset flammar brand

Jag ser ett öde, fruset land

Jag ser och ber för min själ

Jag fann Qaqortoqs is och snö

Jag tog farväl jag sade adjö

Jag ler, jag fryser ihjäl

I gryningsljuset brinner död

Likt fruset blod är himlen röd

Den ler men vill inget väl

Min tid är ute, allt förbi

Om ögonblick är anden fri

Jag ger mitt sista farväl

Den mäktiga, kalla lavinen rasar

Obändig, likt vårflodens vilda fall

Förlikning tar platsen från skräck och fasa

Ej ensam, ej sorgsen, ej längre kall

How can the cold burn me so hard

That the heat resembles embers?

How can the wind torment me so hard?

It whispers about my death

Melancholy weighs every step I take

I just fumble awkwardly

I give what little spark I have left

To cruel subarctic night

Fire breaks out in the dawn light

I see a desolate, frozen land

I see and pray for my soul

I found Qaqortoq's ice and snow

I said goodbye I said goodbye

I'm smiling, I'm freezing to death

So quiet, so powerful, so relentless

The silence I slowly drown in

A chain, a prison of ice crystals

When the night is over, I'm free

Lost in the frozen white sea

Which has no bearing

My resting place will also be my grave

I will stay forever

I'm just following our father's compass

And the shabby gift of fate

Reconciled with the heavy burden of my destiny

Towards my afterlife

Fire breaks out in the dawn light

I see a desolate, frozen land

I see and pray for my soul

I found Qaqortoq's ice and snow

I said goodbye I said goodbye

I'm smiling, I'm freezing to death

Qaqortoq, you catch a glimpse of the dawn lights

Your face gives me peace and comfort

I can see the warm houses in the distance

They give me joy in my tired breast

Fire breaks out in the dawn light

I see a desolate, frozen land

I see and pray for my soul

I found Qaqortoq's ice and snow

I said goodbye I said goodbye

I'm smiling, I'm freezing to death

In the dawn light death burns

Like frozen blood, the sky is red

It smiles but wants nothing good

My time is up, everything is over

In an instant, the spirit is free

I say my last goodbye

The mighty, cold avalanche rages

Infinite, like the wild fall of the spring river

Reconciliation takes the place of fear and horror

Not alone, not sad, no longer cold